Igår hände något helt magiskt. Jag är nog den lyckligaste på denna jord idag!

Jag stod och diskade då kom Liam in i köket och log med händerna bakom ryggen. Jag blev nyfiken och självklart frågade vad det var. Då tar Liam fram en ask och säger "Här, öppna det!", jag stod och log samtidigt som jag försökte få upp den och frågade var det var. Jag fick inget svar och jag fick inte heller upp asken så Liam öppnade och gav mig den. I asken låg det en ring, jag blev överlycklig. Thomas hade gömt sig i sovrummet, så jag gick dit efter att sett vad det var. Då står Thomas på ett knä och frågade mig "Bella, vill du förlova dig med mig?". Känslig som jag är så började jag att gråta och kunde inte säga så mycket. Självklart sa jag ja!
Det roliga var att Liam, obsevera att han är 5 år, satt i Thomas knä och viskade något i hans öra då jag började gråta av lycka. Vet ni vad han viskade? "Bra jobbat pappa!". Min lilla familj ♥

Jag trodde aldrig att jag skulle få bära en ring på mitt finger och säga till andra att jag är förlovad. Men NU får jag det, och detta är nog det bästa som hänt mig. Att få vara tillsammans med Thomas är det bästa som har hänt mig. Jag älskar honom och kommer alltid att göra det. Så mina vänner, JAG ÄR FÖRLOVAD!

Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad! Jag är förlovad!

Ja.. Ni fattar vinkeln, men jag är så lycklig så jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är så kär, så lycklig och såååå FÖRLOVAD!

Vi skrivs senare hjärtan, ♥

Jag har precis varit besök av Karin och Anna, två människor som jag spenderat många av mina år tillsammans med. Jag uppskattar verkligen vår vänskap, eller uppskattar lät bara fult. Jag älskar att vi har kontakt efter alla dessa år och dess innehåll, speciellt jag och Karin. Vi blev vänner i början av högstadiet, i årskurs sju för att vara mer exakt, och en sak jag kommer ihåg mest av allt var att Karin kom fram till mig på idrottslektionen och frågade "Bella, kan jag få prata med dig?". Det var klart hon fick, då tog hon min hand och tog med mig till hörnet av gymnastiksalen och kollade på mig och frågade "Vill du bli min bästa vän?". När man tänker efter så här så kan man ju bara skratta, det var ju så gulligt! Givetvis sa jag att jag ville bli hennes bästa vän! Sedan dess har man haft sina humörsvängningar och allt som har med tonåren att göra, vi har bråkat, blivit sams, bråkat igen.. And the list goes on and on! Idag sitter vi i två olika städer, grannstäder för att vara mer exakt, och har vår vänskap kvar trots att vi inte ses varje dag, att vi inte pratar varje dag. Vi förstår varandra och det är jag så glad över! Jag är så glad över att få ha en person som Karin i mitt liv. Att en vänskap inte bryts för att man flyttar och börjar om på ett nytt sätt. Förstår ni hur jag menar? Vår vänskap är en fin vänskap.

Det har varit mycket på gång nu den sista tiden, så därav har det tyvärr gått ut över bloggen. Men jag kan inte spendera tid framför datorn, eller rättare sagt bloggen då det finns viktigare saker att göra.

Det har varit mycket fokus på mobbing på senaste, och då tänker jag på den där videon som Jonah Morwy har gjort och lagt ut på youtube (klicka här fär er som inte sett den). Och jag måste vara den sista som tar upp detta med mobbing, men det kom mig på tanken precis nu.

Jag har varit mobbad, i faktiskt större delen av mitt liv. Visst har det varit jobbigt, det har gett sina spår och gjort mig feg och osäker. Samtidigt som det har gjort mig stark och öppnat mina ögon jämt emot andra människor samtidigt som det lärt mig vem/vilka som inte är vän med mig för rätt anledning. Jag släpper inte in vem som helst i mitt liv heller, det har jag aldrig gjort. Att bli utnyttjad anser jag vara en ytterst liten del av mobbing just för att man inte direkt bryr sig om den människan man är vän med, man ser inte personen utan egenskaperna och tar de till godo hos sig själv. Det kanske snarare är själviskt än mobbing, men personen i fråga blir ju sårad, personen i fråga ser sig som en sak istället för en godhjärtad människa. Därav mobbing, personen som utnyttjad har fått den andra personen att se ner på sig själv och gjort honom/henne ledsen och osäker. Förstår ni?

Denna mobbning har gjort mig osäker på så sätt att jag stöter bort människor, eller blir berörd på fel sätt och snäser emot istället för att tacka med ett leende. Jag tror nog att många har varit med om detta på ett eller annat sätt, jag tror det är fler som vägrat inse att de faktiskt blivit mobbade och försöker visa en stark utsida men är så jävla skör på insidan och tror allt är ett liv på röda rosor. Dessa människor har en dålig självkänsla, dessa människor är fega! Fega mot sig själva, att man inte kommer underfund med sig själv och just vägra inse det som hänt tidigare i livet som har påverkat dom. En tid i mitt liv var jag feg, jag visade mig stark och glad men på nätterna grät jag mig till sömns. Jag var så jävla feg! Men på senare tid har det försvunnit, jag är inte feg längre. Jag kom underfund med mig själv. Jag är den jag är. Om människor runt omkring mig vägrar ta emot mig med öppna armar, fuck them! Det är inte någon/några du behöver i ditt liv. Om det så skulle vara att du skulle få leva ett liv utan vänner, eller bara någon enstaka så skulle det vara bättre än att få leva ett liv med människor som inte vill dig väl egentligen! Var stark och öppen med dig själv. Det vinner du så himla mycket mer på det!

Sköt om er!

Nu har jag äntligen fått hjälp att hitta en bra systemkamera, och efter några klick så har jag nu beställt en! Jag har alltid velat ha en systemkamera, eftersom jag gillar att ta fina bilder. Framför allt porträtt! I början av detta år hade jag en systemkamera från högskolan, eftersom jag gick en fotokurs för att just lära mig fotografera med en bra kamera med olika funktioner, konstiga namn och siffror hit och dit. Jag erkänner, jag lärde mig mycket men det var inte tack vare kursen, utan min bekanta vän som jag lärde känna genom skolan. Hon lärde mig på ett annat sätt, genom "praktiken". Visst lärde jag mig utav teorin också, men det var inte på samma sätt! Jag lär mig mer genom att få prova, känna och smaka istället för att sitta och läsa ur en bok. Det är sådan jag är!
Idag har jag inte systemkameran, har inte haft en på länge. Men nu snart! Så kan jag få ta hur mycket kort som helst och bara njuta av något som jag tycker om. Min nya och otroligt givande hobby!

Nu ska jag göra mig redo, trots de omtalande motgångarna, för att hämta upp grabben grus för att sedan gå in i affären en sväng och sedan hem och mysa hela kvällen lång!!















Här har ni tre porträtt utav tre av mina familjemedlemmar som jag tagit!
1. Min 100åriga gammelfarmor
2. Min härliga lillebror Rasmus
3. Min otroligt söta tremänning John

Inatt har varit en fruktansvärt tung natt, har vaknat upp flera gången för att jag inte kan andas, är för torr i halsen eftersom jag är täpt i näsan. Drömmer konstiga drömmar och har så ont i kroppen att jag varje gång vänder på mig i sängen så vaknar jag. Allt detta hör väl till att vara sjuk, men vafan  låt mig få sova en natt i lugn och ro? Gudarna är inte på min sida. Men samtidigt kan jag väl tacka dom att jag inte får sova ordentligt, det är då jag tänker som bäst som sedan visar upp sig här i bloggen, och ni verkar gilla det.

Dessutom missade jag att få se Liam gå i luciatåget på dagis imorse, just för att jag inte sovit så jävla bra. Men som "tur" var så satt han i Thomas knä hela föreställningen för att han blev lite blyg. Tur i oturen på något vis.

Nu känner jag mig liten och mår inte bra, så jag ska lägga mig i soffan och vila en stund innan jag åker till affären och sedan hämtar upp min bonusson på dagis! Bloggen får lida lite idag!

Godmorgon!

Jag har inte fått sova bra inatt heller, och när jag vaknade imorse kunde jag inte andas för jag har blivit förkyld IGEN! Nu har jag ialla fall tagit mig en lång och varm dusch och ska försöka få i mig lite att äta tillsammans med min gubbe.

Återkommer senare idag med något annat intressant?

Dagen har gått snabbt trots mitt soffhäng.
Har inte varit direkt pigg idag, har varit vaken sedan sju i morse och sov i soffan i tio minuter bara för att det behövdes. Inatt sov jag dåligt, som de andra senaste tio dagarna. Inatt vill jag dock somna och vakna upp utvilad utan en öm kropp. Därför ska jag läsa lite bok, Elsas mode av Sofi Fahrman och invänta ett samtal från min karl!

Idag har jag dock pratat mycket med mina högstadiebästisar, känns skönt att man har kontakt med dom. Vi har pratat mycket om ingenting och allting. Det är som vanligt, vi rabblar på, pratar massa strunt på ett vuxet och bra sätt där vi hör varandra. Att vi förstår varandra, lyssnar och att vi kan diskutera med varandra. Det är väl inget mer med det?

Vi är ju faktiskt är vuxna människor, jag är endast 20 år, men om jag ska vara helt ärlig så har jag vuxit så mycket i mig själv så att jag ibland kan tappa hakan. "Shit, jag är ju faktiskt vuxen". Det i sig har ju sina konsekvenser, sina problem, man har ett eller flera ansvar! Jag som nu lever tillsammans med mannen som jag letat efter men också hans son, min bonusson varannan vecka. Livet får en helt annan prioritet. Man kan inte endast tänka på sig själv, man kan inte vilja ha saker som man vet att man inte har råd med. Man får lära sig spara och se att man faktiskt har det jävligt bra ändå. Bara man är lycklig med den man lever med och känner att man inte behöver ha allt eller ha uppmärksamhet för minsta lilla. Har man den goda självkänslan, som många tyvärr inte har, så kan man leva ett lyckligt, härligt och roligt liv ändå.

Jag lever ett liv som jag kanske inte drömt om, men vem fan gör det? Jag har inte drömt om att jag ska vara en timvikarie, att inte ha en fast tjänst, inte veta hur mycket eller när jag får jobba. Jag har dock drömt om att jag ska hitta en man som gör mig lycklig. Och den mannen har jag hittat, han är min andra halva, min bästa vän och min sambo. Vi är mån om varandra och gör varandra lyckliga på ett sätt jag aldrig trodde fanns. Genom att älska varandra. En människas lycka går inte att köpa för pengar och jag har den turen att min gubbe gör mig glad genom att hålla om mig när det känns lite extra tungt, kollar på mig och säger "jag älskar dig" med ett charmigt leende och glimten i ögonen. Att han bara finns där och säger att han inte kommer gå sin väg, att han vill mig väl. Att han är lycklig med mig, det är det viktigaste. Vi är lyckliga tillsammans och ingenting kan stoppa oss.


Nu kom jag på helt andra tankar, men det är tack vare mina nära och kära.
God natt nu mina underbara själar ♥ och ni andra som läser denna blogg!